God morgon kära vänner!

Igår gjorde jag någonting jag inte gjort på många många år, jag la mig innan 22.00 Det var underbart!

Idag skall jag o Fanny till ridhuset med våra fyrbenta vänner. Jag planerar ett dressyrpass med trav och galopp bommar, mycket tempoväxlingar och lite serpentiner. Det tror jag blir bra. Jag skall inviga mina nya ridbyxor och väst. Kamera bevis på att vi faktiskt var dit kommer senare. 

Ni kanske undrar om jag inte har något bättre för mig på dagarna än att skumpa runt på en häst, jag pluggar ju faktiskt 100%... Men jag tycker att det är viktigt att göra roliga saker som jag trivs med och för mig är helgerna till för att ta igen det jag "borde" gjort i veckan. 

Hej mina vänner!

I torsdas åkte jag till stockholm för att hälsa på Karin och på fredagen var vi på horse show.

Det var riktigt mysigt, en hel dag avsedd för hästnörderi. Clinicen med Kyra K var lärorik och bra. Hon sa mycket som satte igång min hjärna och jag fick många ideer. tillsammans med Kyra tycker jag även att Lorenzo, dressyren och kändishoppningen tillhörde guldkornen.

Jag lyckades även såklart med att skaffa mig en större ridgarderob på globen och även på stan. På mässad köpte jag ett par underbara helskodda Mountain Horse ridbyxor för 600 (ord pris 1190 typ), en ny snyggare väst, en rid-tjocktröja, ridstrumpor, två koftor, pikeer mm..

Det har vart en underbar helg och med sorgen i hjärtat jag lämnade stockholm det var sista gången jag hälsade på hos Karin, hon skall snart flytta tillbaka till sitt gamla hood.

Sedan vill jag bara kort återberätta min hemresa till Väster Dalarna. Den började på Stockholm Central. Tåget var 10 min försenat, till att börja med. Förseningen utökades till 35 minuter innan vi tillslut rullade iväg. Resan rullade på i sakta mak och väl i Borlänge var vi 50 minuter försenade och sista anknytningen hade åkt. Vi fick vänta på en beställd buss mellan 20.50 till 22.50 Folk började tröttna på att vänta redan efter 30 minuterså ni kan tänka er hur det eskalerade under resterande 1.5 timma. Hur som helst rullade det in en buss, och inte vilken buss som helst utan Leksands IF buss, dubbeldäckare. Det var den enda buss som de hittat. Chaffisen körde först de som skulle till Falun för att sedan komma tillbaka och hämta oss som skulle väster ut. Jag var hemma 00.00 istället för 21..20. Till SJs försvar så berodde inte förseningen på "SNÖKAOS" utan på att de va tvugna att byta en trasig vagn.

Ikväll vill jag visa upp min godaste Karin!  

Morgonen är underbar. Kaffe, radio och lite data. Underbar start.

Nu är det endast 3 dagar kvar till jag åker till Stockholm! OJ vad jag har längtat, hela höstan faktiskt!

Vi skall ha så mysigt hela helgen. På fredag skall vi på horseshow och mässan. Jag skall handla massa kul! Resten av dagarna skall vi nog bara lata oss o ha de skönt. Hejja KRAIN!

Idag skall jag skriva klart mitt reflektionsprotokoll. Har sista delen kvar  som innefattar en litteraturdiskussion... är inte jätte peppad, men det skall bara vara max 1.5 sida, så de e la bara sätta igång med ordbajseriet. 

Jag har även planerat in en ridtur med Fanny. Det skall bli härligt att komma ut o springa lite i skogen med hästarna, märkte igår att Stänkarn hade massa energi till övers, dax att tömma den energidepån nu.

Ha en fin dag vänner!

Jag känner mig förkyld och fruktansvärd. Började med panodil knaprandet i natt för att med hjälp av min bästa vän placeboeffekten kunde lura undan förkylningen till morgonen, men icke. Försökte även jaga iväg den onda förkylningen med att med hjälp boosta kroppen med C-vitamin Inget resultat än så länge.

Nu skall jag ta till det min sista plan; sömn. Jag skall sova, sova sova och åter sova så jag blir frisk så jag kan följa med ut i morgon men framförallt så jag kan skriva mitt reflektionsprotokoll som skall vara inne på måndag 24.00 Snart bara 72 timmar kvar till dead line.

TAck och bock.

Igår var det hoppning på ridskolan. Jag skulle ha duktiga Hedwig som alla känner sig trygga på.

Jag kände mig oxå trygg men det var inte helt utan trudilutter. Jag fick nämnligen känna på att Hedwig var lite stoig som ridläraren förklarade det. Det vill säga lite små kiknkig. Jag fick känna på det när jag la till ytterskänkeln för att forma henne i en sväng så vi skylle komma bra på hindret. Spark  spark blev det. Haha men vi hoppade utan problem. Hon är verkligen jätte duktig på att hoppa, även om hon är så taggad innan så att hon knappt kan skritta och springer gärna lite extra vilket gör att man får påpeka att hon kan sakta ner, vilket hon tycker var lite tråkigt.

Islutet gick det görbra. Tycker verkligen om hennHärliha Hedwig, haha humm,... förlåt.

Jag tänkte börja med en kategori som kommer komma lite då och då. 

Jag kommer att kalla den Fröken Karlssons husmorstips!

Du kommer med hjälp av mig lära dig massa bra tips, och tro mig, jag kan en hel del.

Upp till bevis då fröken Karlsson! tänker ni då och jajjamen, jag kommer rivstarta med ett väldigt omtyckt trix som jag använder mig av 100 ggr/veckan, typ.

-Om du har brännt vid i kastrullen som är svårt att ta bort, sluta riva med skedar, diskborstar och stålull. Häll i varmt vattebn i kastrullen och släng i en maskindisktablett /pulver. Låt det stå ett par timmar eller så. Häll ut vattnet och diska som vanligt. Kastrullen blir ren och fin! 

Idag hade vi dramaövningar i skolan. Jag var väldigt skeptisk till det. Jag hade byggt upp en bild av att vi skall sitta och ta anamnes på varandra och leka sjuksköterska och patient under samtal. Jag klagade och sa, " men de fattar dom la att vi inte kan övapå varandra, det blir bara löjligt. Jag kan bara vara professionell när jag arbetar och inte på lek!". Men tji fick jag. Det va inte alls vad vi fick göra.

Halvdagen handlade om kommunikation i olika former. Vi fick prata med varandra på olika vis, måla, skriva berättelser som vi sedan läste upp, vilade, masserade varandra, skickade rörelser i en ring samt var tysta.

Det tysta perspektivet var väldigt nyttigt. Jag lutar mig väldigt mkt på muntlig kommunikation bland vänner och bekanta så det var udda att bara vara tyst. Tystheten ledde till att jag inte sökte ögonkontakt, för vad skulle man göra då? Le lite, men sen då? bara bryta ögonkontakten? Det är svårare än vad det låter. Tystnad är viktit i vården. och den infinner sig överallt; bland fysiskt sjuka, bland de som inte kan tala och för psykiskt sjuka som väljer att inte tala. 

Är väldigt nöjd med dagen i stort. Snart skall jag gosa ner mig i soffan för ett avsnitt bonde söker fru. Hoppas att det händer något spännande... antagligen inte

Om Stänkarn hade vart till salu hade jag efter dagens ridpass skrivit på ppaprena o köpt honom utan att blinka. Underbara häst!